Isle of Wight

Isle of Wight är en ö utanför södra Englands kust, i Engelska kanalen. Isle of Wight tillhör grevskapet Hampshire men är en självstyrande enhetskommun sedan 1995. Ön är känd för sina vackra landskap, historiska sevärdheter och kustnära charm, och är en av Storbritanniens mest populära semesterorter. Isle of Wight är Storbritanniens största ö (utom själva Storbritannien) och mäter cirka 380 km². Ön har ett varierat landskap med klippor, sandstränder, skogar, hedar och jordbruksmark. Den södra kusten är mer dramatisk och klippig, medan den norra delen har lugnare kustlinjer. Ett av de mest kända landmärkena är The Needles – en rad vita kalkstensklippor som skjuter ut i havet vid öns västra spets. Ön har varit bebodd sedan förhistorisk tid och har en rik historia, från romersk bosättning till viktoriansk semesterort. Under medeltiden hade ön en strategisk betydelse i försvaret mot invasioner. På 1800-talet blev den ett populärt resmål för britter, särskilt under drottning Victoria, som hade sitt sommarresidens Osborne House här. Isle of Wight är känd för sina musikfestivaler, särskilt den legendariska Isle of Wight Festival, som drog jättelika publikmassor på 1960- och 70-talen med artister som Jimi Hendrix och The Who. Festivalen lever vidare i modern tappning och lockar stora namn varje år. Andra kulturella attraktioner inkluderar historiska slott, fyrar, museum, samt karnevaler och lantmässor. Isle of Wight nås med färja från flera städer längs Englands sydkust, bland annat från Portsmouth, Southampton och Lymington. På ön finns ett nät av bussar, cykelvägar och småvägar som gör den lätt att utforska.